Livet vände på en halvmiss. Det är helt sjukt hur fort det kan gå?! Det är nu alla tankar kommer och går. 

Men nu måste jag bara blicka framåt och tänka att jag ska klara detta. Jag har all hjälp jag kan få av alla nära och kära, men ibland räcker inte det till. Då är kudden min bästa vän, måste skrika och tömma tårkanalens behållare lite. Jag känner mig inte redo, men det kommer nog med tiden. Låt det gå någon vecka till så är allt bra. Men det kommer nog gå i perioder. 

Visst jag kommer självklart älska barnet lika mycket fast jag känner såhär, för jag älskar barn men jag hade inte tänkt att det skulle bli såhär. Tyvärr blir inte allt som man hade önskat eller tänkt sig. 

Sen får man hålla alla tummar och tår att boende är klart. Men det beror helt på ekonomin, men det tror jag att det ska lösa sig på ett eller annat sätt. Annars vet jag inte alls vart jag ska ta vägen, ALDRIG på gatan. Men så långt tror jag inte det kommer gå, men det är lika bra att tänka så för då blir man glad för minsta lilla. 

Ebbe mår fin fint, han verkar trivas som fisken i vattnet. Men usch så jobbigt det har varit, det är fortfarande jobbigt. Jag gjorde detta för hans egna skull, men det känns. Lill pluttan Chili va jätte ledsen igår att pappa va borta. Det fanns ingen att bråka med, ingen som man kunde bita på när han låg och sov. Hon ville knappt leka med oss, men hoppas det är bättre ikväll. Det är helt sjukt, man såg på hela henne att hon va ledsen. Självklart då kunde man inte hålla inom sig alla tårar, så jag grät en hel del när jag såg hur hon va.. 

Nu ska jag knyta fast båten och fixa lite mer. Lika bra när man är på g!

Puss!

Kan fortfarade inte förstå att jag ska bli mamma. Kan verkligen inte få in det i min skalle, men det blir bra tillslut. Känns ännu skönare när folk vet om, annars går man bara och skäms för att man är "tjock". Så vi valde att gå ut med det näst intill på engång när vi fick veta bf datumet.

Men ja, så kommer man till det tråkiga. Imorgon är det en tung dag... Vår älskade minigris ska åka till en fodervärd. Men jag tror att det kommer bli så bra, han kommer trivas som fisken i vattnet. För jag kommer inte kunna ge han den kärleken, promenaderna eller tiden som han kräver just nu. Det är inte mer med det att han kommer tillbaka om han inte trivs eller så. Men det ska inte vara några problem!

Min lilla groda, usch det kommer bli så tomt :( Kommer grina mig till sömn inatt och imorgon.

Nu måste jag sluta, snart kommer tårarna.

Återkommer imorgon!

Puss!

Ja det hela är inte så lätt. Egentligen så förstår jag ingenting. Jag ska bli mamma, jag och johan ska bli en egen liten familj. Det är helt overkligt, ja speciellt om man tänker tillbaka för 2-3 veckor sen va jag en vanlig ungdom. Nu nu är jag en höggravid tjej som ska bli vuxen. Ja, det är ganska sjukt att jag inte har märkt något. Jag har inte haft en enda gravidsymtom.

Kräkts max 2ggr men då har jag trott att det har varit för jag har käkat dåligt eller liknande, sömnig har jag inte heller varit det har nästan varit tvärtom. Jag har varit jätte pigg! Kläderna har passat eller nu går dom på den sista refrängen innan dom bli för små. Men ja som sagt, det har varit en lätt graviditet.

Men det finns nackdelar med det här också det kan jag lova. Som sagt om man fortfarande bor hemma, ja som jag/vi gör så är det panik att skaffa ett eget boende, vi har 2 hundar och 1 av dom måste bort, alla saker till bebis måste inköpas mycket fortare än vanligt och att ställas in att livet ställs om helt och hållet är en tung sten. Inte att vi ska få bebis men att "vi hade inget val" som dom andra som märker att man är gravid får. Jag fick tacka och ta emot helt enkelt!

Jag ska inte ljuga, jag mår dåligt som bara den för detta. Jag kommer aldrig ångra detta men det va inte det här jag hade velat just nu, kanske om 1år eller så. Jag ville planera lite mer. Vara med ifrån början. Jag vet att den är stor, buffar konstant i magen och jag har svårt att göra allt. Det är min lärodom från denna graviditet.

Alla blir helt chockade när jag berättar eller när dom ser mig. Men vafan, det är inte så lätt att veta att det ligger en bebis i magen om man inte har fått några tecken på det.Jag vet fortfarande inte om jag ska skratta eller gråta, usch det låter hemskt men jag är i chock fortfarande.

Puss och Kram

Jag fattar inte. Hur kan en människa vara så trött? Hahah, visst jag vaknade heller inte. Men jag skulle inte upp den tiden ;) Men det skulle Johan. Det löste sig tillslut ändå. Men jag fick sparka på honom ca 30min efter han HADE BÖRJAT jobba egentligen. Han är en zoombie på morgonen så han va inte så kontaktbar imorse när jag sparkade upp honom.

Jaja! Idag ska jag bara ta det lungt och imorgon ska jag till Lidö på baröppning. Fan så kul det kommer bli! Jag roar mig så medans Johan jobbar ;) hahaha. 

Nej nu ska jag in till Jacce. Vi hörs. 

Puss!

Eeeyyyy, idag är de onsdag. Snart helg alltså. Jaja, idag ska jag fixa lite och sen måste jag uträtta några ärenden. Hoppas jag kommer ihåg allt bara. Johan fick med sig lillebror till jobbet, dom behövde tydligen extra personal. Kanske skulle hoppa in ibland? Det är ändå extra pengar. Pusss!

Bloggtorkan ligger på topp! Men får hoppas att skrivandet kommer tillbaka. För det kan vara ganska skönt att skriva av sig lite. Vardagen är sig lik. Bara det att Johan har lyckats fått jobb! Så nu saknas bara egen bostad, jobb till mig och ett glatt humör. Men det två sist nämda kan bli lite svårare med men vi jobbar på det.Imorgon hoppas jag på en bra dag. Då jag ska uträtta några ärenden på stan. Ja för idag är de ingen bra dag. Känns som om jag är nere i botten med livet.Får hoppas att det blir bättre. Skriver när johan kommer hem.puss & kram