Dagen har gått så långsamt. Känner mig ensam här hemma utan Johan. Klättrar på väggarna för att jag inte vill att tårarna ska komma. Det är hemskt! Vill inte må såhär. Men man måste blicka framåt. Tro på något gott som kommer i slutänden. Men det är långt dit. Måste hålla hoppet uppe!

Nu under kvällen känner jag mer och mer att jag snart inte orkar gå igenom detta. Men måste kämpa. Kroppen säger ifrån, kanske börjar bli sjuk eller så är det all skit jag tänker på som gör att jag mår som jag gör?

Funderar på att ta hjälp. Prata med någon som vet vad jag menar. Kan inte stå här alldeles själv. Någon måste vara min vägledare. Vill inte att någon ska veta, fast jag vet att det är fler än jag känner till vet om den här skiten. Men jag blundar & tror att det är bara jag. Ibland tänker jag att jag ska gå ut med det. Men vill inte, för jag skäms. Men det är egentligen ingenting att skämmas över eller må dåligt över. För det är inte jag som har orsakat detta.

Blablabla.. Nog om detta!

Jag har världens bästa familj & vänner. Kan inte få bättre. Känner att jag vet vart dom finns om jag skulle behöva stöd i min kamp. Men jag måste bara intala mig själv att det är inte mitt fel!

Min älskade son, Loke <3 Han är min stöttepelare, tänk om jag inte hade haft honom. Hur hade jag överlevt detta då? Kanske jag inte hade vågat tagit steget. Han är bäst. Fått mig på en annan bana. Puss på dig! <3

Jag ler så fort jag tänker på honom. Hans skratt förgyller min dag.

Kan inte förstå att han snart bli 8 månader. Det har gått så fort. Buuhuu.. Jag vill inte :p han är mer vild än tam just & en egen vilja. Men den är inte så stark än så länge ;) Men tur är väl det haha! Det är så roligt och följa hans utvecklig, så himla facinerande och se. Hur mycket en liten bebis utvecklas på så kort tid. Häftigt!! :D

Här är den andra stjärnan i mitt liv. Ens bästa vän, hunden. Chili min guldklimp. Hon är för go. Kan inte förstå att hon har varit såhär liten. Den bästa av dom alla.

Blä vad känslosamt inlägg. Booooring! Men ibland måste man få skriva av sig. Har mer ändå. Men någongång måste det sättas punkt. Nu känns det dags.

Puss!

 

Julia anjou

3 april 2013 23:13

Du är stark, du klarar det och jag står alltid på din sida det vet du. Älskar dig <3

http://Juliamaja.spotlife.se

Sofie Peterson

9 april 2013 10:09

Puss på dig snutte!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Mina ögon går i kors.. Jag är såååå trött.. Men kan ändå inte sova. Det finns så mycket som går runt i min skalle som jag inte vet vart jag ska vägleda det. Jag vet knappt vad jag ska göra med mitt skit jag går & bär på. Så kommer det här.. Ååååååååh...

Hatar det här med att inte veta. Känslan säger mig att något är inte bra. Till 90% så vet jag att ingenting har hänt. Det är bara jag som är nojig. Vill egentligen inte veta, men jag måste. Kan inte gå runt och undra på vad som kanske har hänt. Men j...

Regnet bara öser ner. Det blev som jag tänkte för mig själv igår. Jag skulle egentligen ut och pyssla på tomten idag. Men nej regnet satte stopp för det. Jävla piss väder! Det märks att vädret är dåligt och det är grått ute för Lokebus har sovit ga...

Onsdag idag. Usch vad veckorna går fort. Men snart är det helg. Undra bara vad man ska hitta på då? Om det är såhär fint väder är jag sugen på att grilla & kanske ta någon öl? Fixa på tomten, ja bara mysa utomhus. Det låter super nice! Nu är det upp ...

Dopet... Så fort jag tänker på det ler jag. Jag är så stolt över min älskade son. Att han skötte sig galant! Han verkligen charmade prästen. Så jävla söt. Lillemans leende det kan man verkligen inte motstå, så förstår prästen om han gillade Lokebus. ...