Vill inte. Kan inte. Men måste! Känslan som får mig att må piss känns inte okej. Det ska inte vara såhär. Jag vill verkligen inte. Blä! Tårarna trycker så hårt att jag knappt kan hålla emot. Jag kan inte må såhär dåligt, det är inte rätt.

Det känns inte helt bra om man vaknar upp inser att man är ensam & får en sten i magen. Kan man inte bara vakna upp och känna att man är glad. Vill vara glad och orka göra saker för Loke´s skull. Visst jag gör ju det. Men inte helt 100%.

Jag vill verkligen att det ska få ett slut. Men vet bara inte när, det kan ta hur lång tid som hellst. Kanske till och med att det aldrig tar stopp. Då, då vet ni någon som aldrig kommer se tillbaka. Då sopar jag allt under mattan och går vidare. Ja jag kommer försöka iallafall!

Pissdag. Puss!